Tameshigiri

Tameshigiri (試し斬り, 試し切り, 試斬, 試切) är den japanska konsten att hugga med svärd mot ett föremål. På kanji betyder Tameshigiri bokstavligen “testhugg” (kun'yomi: ためし ぎり tameshigiri). Denna aktivitet blev populär under Edoperioden (1600-talet) för att kontrollera kvaliteten på det japanska svärdet Katana. Detta utövas över hela världen än idag.

Under Edoperioden, var det endast de skickligaste svärdsmännen som valdes ut till att testa nysmidda svärd på grund av att krigarens skicklighet inte skulle vara av betydelse i hur väl svärdet skar. De material som används för att testa svärd varierade kraftigt. Vissa material bestod av wara (strån som riset växer på), goza (det översta lagret i tatamimattor), bambu och tunna stålplåtar.

Dessutom fanns det en mängd olika typer av hugg som användes på kadaver och ibland på dömda brottslingar, till exempel tabi-gata (fotledshugg) och O-kesa (diagonalt snitt från axel till motsatt höft). Namnen på de typer av hugg som utövades på kadaver visar exakt var på kroppen snittet gjordes. Det har hittats äldre svärd från den här tiden som har inskriptioner på sina nakago (tangen) som beskriver saker som, "5 kroppar med Ryu Guruma (höfthugg)".

Bortsett från vissa testhugg på kadaver, var det de vanliga huggen som användes inom japansk stridskonst, det vill säga Kesa-giri (nedåt-diagonalt), Kiri-age eller Gyaku-kesa (uppåt-diagonalt), Yoko eller Tsuihei (horisontellt) och Jodan-giri, Happonme, Makko-giri, Shinchoku-giri eller Dottan-giri (rakt nedåt). Huggen som skulle utföras på kadavren t.ex. en krigares Jodan-giri -hugg genom tre kroppar mot höfterna hade inskriptionen "3 kroppar Ryu Guruma".

I modern tid har utövandet av tameshigiri kommit att fokusera på att pröva krigarens förmågor, snarare än svärdets. Således använder svärdskämpar ibland begreppen Shito (試刀, test av svärd) och Shizan (試斬, testhugg, ett alternativt uttal av karaktärerna för tameshigiri) för att skilja mellan den historiska sedvanan att testa svärd och den samtida praxisen att pröva sin skicklighet i att utföra ett korrekt hugg. Målet, som oftast används idag är en goza- eller tatami-matta. För att kunna hugga med ett perfekt snitt flera gånger i följd mot ett mål, eller att hugga mot flera mål i rörelse, krävs en mycket skicklig utövare.

Objekten som huggs mot idag är oftast gjorda wara eller goza, antingen paketerat eller rullat. De kan blötläggas i vatten för att skapa densitet till materialet. Den täthet som skapas är för att efterlikna densiteten hos kött. Grön bambu används för att utgöra skelett. När goza-mattan är rullad får den ett vertikalt ådringsmönster och placeras stående, alternativt horisontellt på ett stativ (dotton eller dodan). Denna fiberriktning påverkar svårighetsgraden för snittet.

Huggens svårighetsgrad består i en kombination av hårdheten i målobjektets material, fiberriktningen i materialet, kvaliteten på svärdet, vinkeln på bladet (hasuji) vid nedslaget och vinkeln svärdsvingen (tachisuji). När ett hugg görs mot ett stråmaterial som står vertikalt, är det enklaste snittet mot den nedåtgående diagonalen. Detta beror på en kombination av träffvinkel mot fibern (ca 30-50 grader från ytan), den nedåtgående diagonalvinkeln av svingen och förmågan att använda många av de stora muskelgrupperna samt en rotation av kroppen för att hjälpa till vid hugget. Aningen svårare är det uppåtgående diagonalhugg som har samma vinkel, men arbetar mot tyngdkraften och där utövaren använder andra muskler och en annorlunda rotation. Ytterligare lite svårare är det rakt nedåtgående hugget, inte på grund av fiberriktning, utan när det gäller gruppen av berörda muskler. Den svåraste tekniken av dessa fyra grundläggande hugg är det som görs i den horisontella riktningen, mot ett vertikal mål som är direkt vinkelrätt mot fiberriktningen i målet.

Det finns ett antal svärdsmästare som nyligen har satt rekord inom tameshigiri. Mitsuhiro Saruta, grundare av Ryuseiken, satte det första rekordet för Guinness World Records genom att utföra ett tusen hugg (senbon-giri ) på 1 timme och 36 minuter den 20 september 1998. År 2000 genomförde Russell McCartney från Ishiyama -ryu 1181 konsekutiva hugg utan ett enda misslyckande på 1 timme och 25 minuter.  Både Saruta och McCartney utförde senbon-giri med en katabaserad metod som var ett av kriterierna för deras utmaning. Isao Machii från Shūshin-ryū har för närvarande rekordet för det snabbaste senbon-giri -utförandet på 36 minuter. Machii innehar även rekordet för flest hugg i tre minuter (252st), och de flesta mot ett enda fristående mål (7st hugg). Rekordet för flest hugg i en minut (68st) hålls av Daitoryu aikijujutsu-utövaren Konstantinos Karipidis från Grekland. Toshishiro Obata innehar rekordet för Kabuto Wari , eller hjälmhugg, för hans svärdattack mot en Kabuto (stålhjälm). Toshishiro Obata innehar även rekord i Ioriken Battojutsu snabbhugg med tio snitt mot tio mål under tre rundor. Hans tid är 6.4, 6.4 och 6.7 sekunder per respektive runda. Brandt Noel i San Yama Ryu Bujutsu innehar rekordet av 19 mattor med Katana och Kesa-Giri .