Miyamoto Musashi

Miyamoto Musashi (宫本 武 蔵, 1584 -?. Juni 13, 1645), även känd som Shinmen Takezo, Miyamoto Bennosuke eller under buddistnamnet Niten Doraku, var en japansk svärdsmästare och ronin. Musashi, som han ofta kallades, känd genom skildringarna om hans förträffliga skicklighet i duell med svärd från en mycket tidig ålder. Han var grundaren av stilen Hyōhō Niten Ichi-ryu eller Niten-ryu som den också kallades och författare till Fem ringars bok (五輪 の 書 Go Rin No Sho). En bok om strategi, taktik och filosofi som fortfarande studeras av kampkonstnärer och människor inom affärslivet i modern tid.
 

De unga åren

Detaljerna i Miyamoto Musashis unga år är svåra att verifiera. Musashi beskriver själv i Gorin no Sho att han var född i Harima-provinsen. Niten Ki (en tidig biografi om Musashi) stödjer teorin om att Musashi skulle vara född 1584 "Han föddes i Banshu, Tensho 12 (1584) i Apans år" Historikern Kamiko Tadashi, konstaterar utifrån Musashis text "...Munisai var Musashis far ... han bodde i byn Miyamoto i Yoshino-distriktet av Mimasakaprovinsen. Musashi föddes troligen på denna plats". Under Musashis barndom lydde han under namnet Bennosuke (弁 之 助).

Musashi ger sitt fullständiga namn och titel i Gorin no Sho som Shinmen Musashi-no-Kami Fujiwara no Genshin (新 免 武 蔵 守 藤原 玄 信). Hans far, Shinmen Munisai (新 免 无二 斎) var en skicklig kampkonstnär och mästare med svärd och Jitte (ett japanskt parervapen som liknar en Sai). Munisai var i sin tur son till Hirata Shogen (平 田 将 监), en vasall till Shinmen Iga no Kami herre över Takayamaslottet i Yoshino-distriktet tillhörande Mimasakaprovinsen. Hirata som var ansedd av ståthållare Shinmen fick tillföra sig dennes namn till sitt eget. Beträffande Musashi så var Musashi no Kami en titel befullmäktigad av myndigheterna, vilket gjorde honom till den nominella guvernören av Musashiprovinsen. "Fujiwara" var den ätt som Musashi hävdade härstamma i från.

På Munisais minnesmärke står det angivet att han dog 1580 vilket uppenbarligen strider mot Musashis allmänt accepterade födelseår 1584 . Ytterligare djupdykning i ämnet visar att i enlighet med släktforskningen av den ännu existerande Miyamotofamiljen var Musashi född 1582. Kenji Tokitsu har påstått att det accepterade födelseåret 1584 för Musashi är fel eftersom det är en bokstavlig tolkning av inledningen till Go Rin No Sho där Musashi säger att de år han har levt sitt liv "uppgår till de 60" (vilket blir det tolfte året i Tensho-eran, eller 1584, när detta beräknas baklänges utifrån de väldokumenterade texter som existerar idag). När uttrycket tas i en mer litterär och oprecis mening indikerar Musashi inte en viss ålder, utan endast att han var i 60-års åldern när detta skrevs.

På grund av den osäkerhet som fokuserar på Munisai (när han dog, om han verkligen var Musashis far, etc.) så är Musashis mor och hennes liv ännu mer svårbekräftad. Här nedan anges några möjligheter

• Munisais minnesmärke är korrekt. Han dog verkligen 1580 och efterlämnade två döttrar. Hans hustru adopterade ett nyfött barn från Akamatsuklanen med avsikt att efterträda  Munisai på hans Jitteskola. Omasa, Munisais änka var således inte Musashis biologiska mor.

• Märkningen på Munisais grav är felaktig. Munisai levde längre än av vad som anges på graven, möjligen senast till 1590. Musashi föddes av Munisais första fru, Yoshiko (dotter till Bessho Shigeharu som tidigare kontrollerade byn Hirafuku fram tills han förlorade makten till Yamanaka Shikanosuke i en strid 1578). Munisai skilde sig från Yoshiko efter Musashis födelse, varpå hon lämnade distriktet för att återvända till sin faders egendomar. Musashi uppfostras då helt av sin far och dennes andra hustru, Omasa (dotter till ståthållare Shinmen). Det andra möjliga scenariot är nedtecknat i ett avsnitt ur familjen Tasumis släkthistoria. Dottern till Bessho Shigeharu var först gift med Hirata Muni men skilde sig från honom några år senare och gift då om sig Tasumi Masahisa, som då blev hans andra hustru. Den första hustrun till Tasumi Masahisa skulle då var mor till Miyamoto Musashi. Under sina unga år sökte sig Musashi till byn Hirafuku för att hitta sin riktiga mamma.

• En variant av denna andra teori är baserad på det faktum att minnesmärket anger att Omasa födde Musashi den 4 mars 1584 och dog under förlossningen. Munisai gifte sedan om sig med Yoshiko. De skilde sig, som i den andra teorin men Yoshiko tog Musashi med sig som vid denna tidpunkten var 7 år och gifte sig med Tasumi Masahisa.

• Kenji Tokitsu föredrar att anta Musashis födelsedatum till 1581, vilket gör det möjligt att anta att informationen på Munisais gravsten är korrekt. Frågan som uppstår då är av vem Musashi fick lära sig familjens kampstil.

Oavsett sanningen om Musashis anor så uppfostrades Musashi av sin farbror Dorinbo och Tasumi när han var sju år gammal i Shoreiantemplet tre kilometer från Hirafuku. Både Dorin och Tasumi utbildade Musashi inom buddhism och grundläggande färdigheter i att skriva och läsa. Utbildningen han fick här är troligen grunden för Yoshikawa Eijis (japansk författare 1892 – 1962) fiktiva utbildning som Musashi skulle ha fått av zenmunken Takuan. som tydligen var utbildad av Munisai i kenjutsu och juttejutsu. Utbildningen varade dock inte länge, 1589 blev Munisai beordrad av Shinmen Sokan att döda en av sina egna studenter, Honiden Gekinosuke. Detta gjorde Honidenfamiljen mycket förargade vilket tvingade Munisai att flytta till byn Kawakami.

Musashi lär under sin barndom ha lidit svårt av eksam som skulle haft en negativ verkan på hans utseende. En annan historia hävdar att han aldrig tog ett bad för att han inte ville bli överraskad obeväpnad. Medan det förstnämnda påståendet kan eller inte kan ha någon grund i verkligheten verkar det senare osannolikt. En smutsig medlem av krigarklassen skulle aldrig godtas som en gäst hos släkterna Honda, Ogasawara och Hosokawa. Dessa och flera andra detaljer är sannolikt förskönanden som lades till Musashis legend eller rena feltolkningar av litteratur som beskriver honom. Miyamoto Musashis fars öde är osäkert men man tror att han blev dödad av en av Musashis senare motståndare. Det finns tyvärr inga exakta uppgifter om Musashis liv eftersom hans enda skrifter är de som rör sig om strategi och kampteknik.

Namnet "Musashi" är troligen taget från namnet på en krigarmunk som gick under namnet Musashibo Benkei och tjänade under Minamoto no Yoshitsune men dessa uppgifter är obekräftade.
Det sägs att han kan ha studerat vid Yoshioka-ryu dojo (skola) vilket också sades vara en skola Musashi besegrade på egen hand under hans senare år, även om detta är mycket osäkert. Han hade en formell utbildning som antingen gavs av hans far tills han var 7 år gammal eller av sin farbror som började vid 7 års ålder. Slutligen tog Musashi namnet 武 蔵 från sin egen ursprungliga kanji som kan läsas som Takezo eller som Musashi vilket anges i Yoshikawa Eijis bok om Miyamoto Musashi.
 

Första duellen

” Jag har studerat och tränat strategi sedan min ungdom och vid tretton års ålder deltog jag i en ​​duell för första gången. Min motståndare hette Arima Kihei, en svärdsadept av Shinto Ryu, och jag besegrade honom. Vid sexton års ålder besegrade jag en stark lärjunge vid namn Akiyama som kom från Tajimaprovinsen. Vid en ålder av tjugoett reste jag till Kyoto och utkämpade dueller med flera praktikanter av svärdskonsten från kända skolor, men jag har aldrig förlorat.”

- Miyamoto Musashi, Go Rin No Sho

Enligt introduktion i Fem ringars bok säger Musashi att hans första framgångsrika duell var vid tretton års ålder mot en samuraj vid namn Arima Kihei. Kihei stred enligt stilen Kashima Shinto-ryū  som grundades av Tsukahara Bokuden (f. 1489, d.. 1571). Den huvudsakliga litterära källan till duellen är Hyoho senshi Denki "Anekdoter om den avlidne mästaren". I texten sammanfattas följande:

”År 1596 var Musashi 13 år och Arima Kihei, som var på väg att finslipa sin konst, kungjorde en offentlig utmaning i Hirafuku-mura. Musashi skrev sitt namn på utmaningen. En budbärare kom till Dorintemplet där Musashi bodde för att informera Musashi att hans duell hade godtagits av Kihei. Dorin, Musashi farbror, blev chockad av detta och försökte i Musashis namn bönfalla att duellen skulle ställas med hänsyn  till hans brorsons ålder. Kihei var övertygad om att det enda sättet hans ära kunde bestå var om Musashi bad om ursäkt till honom nu när duellen var planerad att bli av. Så när tiden kom för duellen bad Dorin om ursäkt för Musashi som, endast beväpnad med en sex fot lång stav, gastande utmanade Kihei till duell. Kihei attackerade med en Wakizashi men Musashi kastade Kihei i golvet och medan Kihei försökte resa sig slog Musashi Arima mellan ögonen för att sedan slå ihjäl honom. Arima sades ha varit arrogant och alltför ivrig att vilja slåss. Han sades inte heller vara en särskilt begåvad svärdskämpe.”

- William Scott Wilson, The Lone Samurai
 

Resor och dueller

År 1599 tre år efter Musashis första duell utkämpats lämnade han sin by som enligt Tosakushi (register över befolkningen i Sakushuregionen, även om Tanji Hokin Hikki säger att han var 16 år gammal år 1599, vilket stämmer överens med Musashis ålder som rapporterats under hans första duell) då var 15 år. Kvar lämnades alla familjens ägodelar såsom möbler, vapen, familjedokument och övriga föremål hos sin syster och hennes man, Hirao Yoemon. Musashi tillbringade till stor del sin tid med att resa och delta i dueller, till exempel den med Akiyama från Tajimaprovinsen.

År 1600 inleddes ett krig mellan Toyotomi- och Tokugawaklanerna. Musashi stred för Toyotomiklanens "armén från väst" då Shinmenklanen (till vilken Musashis familj hade svurit trohet) hade allierat sig med dem. I synnerhet så deltog han i ett försök att inta Fushimislottet under ett anfall i juli år 1600. Musashi deltog även i försvaret av det belägrade Gifuslottet i augusti samma år och slutligen i slaget vid Sekigahara. Viss tvivel har väckts angående denna sista strid eftersom Hyoho senshi Denki har uttryckt att Musashi som "ingen ståthållares vasall" och att han vägrade delta vid sin fars sida (Herre Ukitas bataljon) i striden. Men att utelämna slaget vid Sekigahara från listan över hans strider tycks motsäga Go Rin No Shos påstående om att han slogs i sex bataljer. Oavsett vilket så förlorade Toyotomiklanen och det föreslagits att Musashi flydde och tillbringade tid till träning på berget Hiko.

Efter slaget vid Sekigahara försvinner Musashi från skrifterna för ett tag. Nästa omnämnande som finns dokumenterat om honom är när han anländer i Kyoto vid en ålder av 20 eller 21 år. Väl på plats inleder han en serie dueller mot Yoshiokaskolan. Munisai, Musashis far duellerade mot en mästare av Yoshiokaskolan och vann två av tre gånger inför den tidens Shogun, Ashikaga Yoshiaki som beviljade honom titeln "Oöverträffad under himmeln". Yoshiokaskolan (härstammar från antingen Tenshin Shoden Katori Shinto- ryū eller Kyo-hach -ryū ) var den främste av de åtta stora skolor av svärdet i Kyoto. Legenden säger att dessa åtta skolor grundades av åtta munkar som undervisats av en legendarisk mästare bosatt på det heliga berget Kurama. Vid något tillfälle började Yoshiokafamiljen göra sig ett namn, inte bara i konsten att strida med svärd, utan även inom textilindustrin. De avslutade att undervisa i svärdskonst 1614 när de anslöt sig till ”armén från väst” mot Tokugawa Ieyasu i slaget vid Osaka som de förlorade. Men år 1604 , när Musashi började utmana dem på duell var de fortfarande framstående . Det finns flera olika dokument som beskriver duellerna men enligt Yoshiokas familjedokument framgår det att endast en duell utkämpades, den mot Yoshioka Kenpo som Musashi vann .

Musashi utmanade Yoshioka Seijūrō, som var en mästare från Yoshiokaskolan, till en duell. Seijūrō accepterade och de kom överens att mötet skulle äga rum utanför Rendaiji i Rakuhoku i norra delen av Kyoto den 8 mars 1604. Musashi kom sent vilket gjorde Seijūrō mycket irriterad. När tvekampen började slog Musashi ett enda slag som träffade Seijūrō på hans vänstra axel och förlamande hans vänstra arm. Seijūrō fick efter detta lämna över ledarskapet för Yoshiokaskolan till hans lika skickliga bror, Yoshioka Denshichirō, som omgående utmanade Musashi för att hämnas. Duellen ägde rum i Kyoto utanför ett templet Sanjusangen-dō. Denshichirō använde sig av en stav förstärkt med stålringar (eller möjligen med en kedja fäst vid ett klot) medan Musashi kom sent till en planerad duell ännu en gång. Musashi avväpnade Denshichirō och besegrade honom. Denna andra seger upprörde Yoshiokafamiljen, vars överhuvud var nu den 12-årige Yoshioka Matashichiro. De samlade ihop en styrka av bågskyttar, musketörer och svärdsmän och utmanade Musashi till duell utanför Kyoto nära Ichijo-ji-templet. Musashi bröt nu sin tidigare vana att anlända sent och kom istället till templet flera timmar för tidigt. Dold från styrkan anföll Musashi och dödade Matashichiro och lyckades sedan fly och undvika att bli attackerad av dussintals av hans offers anhängare. För att kunna värja sig mot sina antagonister och samtidigt ta till flykten var han tvungen att dra sitt andra svärd och försvara sig med ett svärd i varje hand. Detta blev begynnelsen på Musashis Niten Ichistil. I och med Matashichiros död, var härmed denna gren av Yoshiokaskolan förstörd.

Efter det att Musashi lämnade Kyoto berättar några källor att han reste till Hōzōin i Nara för att träna och duellera med de munkar som levde där. Dessa munkar var bland annat kända för att vara experter i hanteringen av lans. Musashi slog sig ner vid Enkojitemplet i Banshu och undervisade Tada Hanzaburo, bror till munkarnas överhuvud. Hanzaburos sonson skulle senare bli grundaren till Ensu-ryū som baserades på Enmei-Ryūs läror och iaijutsu.

Från 1605 till 1612 reste Musashi flitigt över hela Japan i Musha Shugyo (武者修行), en samurajs pilgrimsfärd, under vilken han finslipade sina färdigheter genom att delta i flera dueller. Det sägs att han, under dessa verkliga dueller, för det mesta använde sig av bokken eller bokuto för att inte bringa sina motståndare om livet om inget annat var överenskommet. Dock var Musashi känd för att inte bry sig om vilket vapen hans fiender använde - så stark var hans förmåga och självbehärskning.

Ett dokument daterat den 5:e September 1607, som hävdas vara en överlämning av Miyamoto Munisais läror, framkastar att Munisai levde åtminstone fram till detta datum. Under detta år lämnar Musashi Nara för att färdas till Edo då han möter och dödar en Kusarigamautövare vid namn Shishido Baiken. Väl i Edo besegrar Musashi Muso Gonnosuke som senare skulle grunda en inflytelserik skola vid namn Shintō Muso-ryū. Skrifter som beskriver denna första duell kan hittas i både Shinto Muso-ryūs historia och Hyōhō Niten Ichi-ryū (Miyamoto Musashis skola). Enligt den dokumenterade historiken i Shintō Muso-ryū ska Musashi ha besegrat Muso Gonnosuke men sedan avgått som segrare i en returduell. Det finns i dagsläget inga tillförlitliga källor utanför Shintō Muso-ryū som bekräftar att den andra duellen någonsin ägt rum.

Musashi sägs ha ställt upp i över 60 dueller och blev aldrig besegrad även om detta är en försiktig uppskattning. Högst sannolikt, inkluderar detta inte de ”dueller” han deltog i under de stora slagen. År 1611 började Musashi studera Zazen (en meditationsdisciplin inom zenbuddismen) i Myōshin-jitemplet där han träffar en vasall till  Hosokawa Tadaoki, Nagaoka Sado. Tadaoki var en mäktig länsherre som hade tilldelats Kumamotodomänen i västcentrala Kyūshū efter slaget vid Sekigahara. Munisai, Musashis far, hade tidigare flyttat till norra Kyūshū och blivit Tadaokis lärare vilket leder till möjligheten att Munisai presenterade de två för varandra. Nagaoka föreslog en duell mot en elev vid namn Sasaki Kojirō.
 

Duellen med Sasaki Kojirō

Den 13 april 1612 utkämpade Musashi en tvekamp med Sasaki Kojiro som var känd som "Demonen av de västra provinserna" och som hanterade en Nodachi, en extra lång Katana. Musashi kom ovårdad och försent till den utsedda platsen - ön Funajima i Kanmonsundet. Duellen blev kort, Musashi dödade Sasaki Kojirō med en åra som användes på den båt som tagit honom till ön enligt legenden. Musashis sena ankomst till duellen upprörde Sasakis anhängare som tyckte hans beteende var ohederligt och respektlöst medan Musashis anhängare tyckte att det var en handling av rent spel i syfte att få ett mentalt övertag. En annan teori är att Musashi inväntade tiden för sin ankomst till ön för att synkronisera med tidvattnets förändring. Tidvattnet som först bar honom till ön hjälpte nu honom genast att fly Sasakis hämndlystna allierade efter sin seger. En annan teori gör gällande att han inväntade solen att komma i rätt position. Efter att Musashi duckat undan en attack skulle Sasaki blivit bländad av solen.
 

Militärtjänst

Under 1614-1615 deltog Musashi i kriget mellan Toyotomi och Tokugawa. Kriget hade brutit ut eftersom Tokugawa Ieyasu såg Toyotomifamiljen som ett hot mot hans styre i Japan. De flesta forskare tror, som i det föregående kriget att Musashi stred för Toyotomi. Slottet i Osaka var den centrala platsen för slaget. Den första striden (vinterslaget vid Osaka) slutade i en vapenvila. Den andra (sommarslaget vid Osaka) resulterade i totalt nederlag för Toyotomi Hideyoris armé av väst mot Ieyasus armé av öst i maj 1615. I vissa rapporter hävdas det till och med att Musashi skulle hamnat i duell med Ieyasu själv men rekryterades då av Ieyasu när han förstod att nederlaget var nära. Detta påstående är ganska osannolikt eftersom Ieyasu var i 70-årsåldern med dålig hälsa, men det är fortfarande okänt hur Musashi kom i Ieyasus gunst.

Andra hävdar att han faktiskt tjänade Tokugawasidan men ett sådant påstående är ogrundat även om Musashi hade en nära relation med en del av Tokugawas folk genom hans duell med Sasaki Kojiro. Samt att han under de följande åren inte höll sig undan vilket skulle kunna förväntas om han skulle vara förföljd för att ha stridit för den förlorande sidan. Under sina sista år hade Musashi starkt stöd från Ogasawara och Hosokawa, vilket då skulle vara ett mycket ovanligt förfarande för de Tokugawatrogna om Musashi verkligen hade kämpat för Toyotomi.

År 1615 accepterade Musashi en tjänst under Ogasawara Tadanao (小 笠原 忠直) i Harima-provinsen, på Ogasawaras inbjudan som en "Bygghandledare" på grund av sina färdigheter i hantverk. Musashi deltog i arbetet att konstruera Akashislottet och 1621 hjälpte han till att planlägga staden Himeji. Han undervisade även i kampkonst under sin vistelse, framförallt med inriktning i konsten att kasta Shuriken (s.k. kaststjärnor, kastknivar mm.). Under denna tjänsteperiod adopterar Musashi en son.

År 1621 besegrade Musashi Miyake Gunbei och tre andra elever i Togun-ryu inför herren av Himeji. Det var efter denna seger han hjälpte till att planera Himeji. Omkring denna tidpunkten skolade Musashi ett antal skyddslingar i hans Enmei-ryu även om han hade utvecklat skolan betydligt tidigare. Redan vid 22 års ålder skrev Musashi en skriftrulle med Enmei-ryu läror som kallas "Skrifter om Svärdsteknik i Enmei-ryu" (Enmei-ryu kenpo sho). "En (円)" som betyder cirkel eller perfektion och "Mei(明)" är uttrycket för ljus eller tydlighet och "ryū (流)" är ordet för skolan. Namnet verkar ha hämtats från idén om att de två svärden hålls fram i ljuset så att det bildas en cirkel. Skolans centrala idé används som utbildning i att använda två svärd lika effektivt som en del samurajer använde svärd tillsammans med Jutte.

Miyamoto Mikinosuke,  Musashis adoptivson, blev 1622 en småfurste till Himejidomänen. Möjligen gjorde detta att Musashi lämnar Himeji och inleder en ny serie resor där han omsider når fram till Edo 1623. I Edo blir han vän med den konfucianska lärde, Hayashi Razan som var en av Shoguns rådgivare. Musashi ansöker om att bli svärdsmästare under Shogun men eftersom han redan hade två andra svärdsmästare (Ono Jiroemon Tadaaki och Yagyū Munenori - den senare också en politisk rådgivare, utöver sin tjänst som chef för shogunatets hemliga polis), nekades Musashis ansökan. Därefter lämnade Musashi Edo för att ge sig av i riktning mot Oshu och hamnar i Yamagata, där han adopterar en andra son, Miyamoto Iori. De två reste sedan tillsammans tills de slutligen stannade i Osaka.

År 1626 begår Miyamoto Mikinosuke ”seppuku (rituellt självmord med hänsyn till heder)” enligt seden ”Junshi 殉死 (att följa sin herre in i döden även kallat självmord genom lojalitet)”. Under detta år träder Miyamoto Iori in i länsherre Ogasawaras tjänst. Musashis försök att bli en läntagare under furste Owari, liksom andra sådana försök, misslyckas.

Musashi  återgår till sitt resande 1627 fram till 1634 då han bosätter sig i Kokura med Iori och senare tillträder i tjänst för daimyo Ogasawara Tadazane, där han utgör en viktig roll i Shimabaraupproret. Iori, som betydelsefullt bistod i att slå ner upproret, steg till rangen karō - en position som motsvarar minister. Musashi lär, obemärkt, skadats av en kastad sten medan han spionerade i frontlinjen.
 

Sent i livet och döden

En tid efter det att Musashi bosatt sig i Kokura för att träna och måla började han synas tillsammans med Hosokawa Tadatoshi, daimyo i Kumamotoslottet. Ironiskt nog var det vid denna tid som de båda Hosokawaherrarna, Tadatoshi och Ogasawara också var beskyddare av Musashis främste rival, Sasaki Kojiro. Under denna tid deltog Musashi i få dueller. En skulle uppstå omkring 1634 arrangerat av daimyo Ogasawara, där Musashi besegrar en lansspecialist vid namn Takada Matabei. Musashi skulle officiellt blivit lydherre under Hosokowas härskare i  Kumamoto 1640. Niten Ki beskriver "han har från Herren Tadatoshi fått: 17 trotjänare, ett stipendium på 300 koku, rangen som ōkumigashira 大 组 头 och Chibaslottet i Kumamoto som sin bostad."

I den andra månden år 1641 skrev Musashi ett arbete som kallas ”Hyoho Sanju Go (Trettiofem instruktioner om strategi)” för Hosokawa Tadatoshi. Detta arbete blev grunden till den senare Go Rin No Sho. Det var detta år som Musashis tredje son Hirao Yoemon fick titeln vapenmästare för Owariförläningen. 1642 drabbades Musashi av en neurologisk sjukdom vilket varslade om hans framtida ohälsa. 1643 pensionerade han sig och bosatte sig en i grotta kallad Reigandō för att skriva Fem ringars bok. Arbetet med boken avslutades den andra månden 1645. Den tolfte dagen i den femte månden 1645, när Musashi börjat känna av sin instundande död, testamenterade han sina världsliga ägodelar efter att han givit manuskriptet på Fem ringars bok till sin närmaste lärjunge, bror till Terao Magonojo. Musashis liv kom till ända i Reigandōgrottan omkring den 13:e juni 1945 (Shōhō, den trettionde dagen I fjärde månaden). Hyoho senshi denki beskriver hans bortgång som:

Vid tidpunkten för hans död, reste han sig, drog åt sitt bälte och satte på sig sin Wakizashi. Han satte sig med ett knä vertikalt upp, hållandes i svärdet med sin vänstra hand och en käpp i sin högra hand. I denna ställning dog han med en ålder av sextiotvå år. De huvudsakliga lägre furstarna under härskare Hosokawa och de andra officerarna samlades och omsorgsfullt utförde begravningsceremonin på berget Iwato på order av Lord Hosokawa.

Musashi tros ha avlidit av lungcancer och blev aldrig dödad i strid. Han dog fridfullt efter att han avslutat sin skrift  ”Dokkōdō” (vägen att ta sig fram ensam eller vägen till självtillit) som bestod av tjugoen föreskrifter i självdisicplin för att guida framtida generationer.

Musashi dog av vad som tros ha varit cancer i bröstkorgen och dödades alltså inte i strid. Han dog fridfullt efter att ha avslutat ”Dokkodo”, 21 föreskrifter om självdisciplin för att vägleda framtida generationer.

Hans kropp begravdes i rustning i byn Yuge, intill huvudvägen vid Iwatoberget. Musashis hår begravdes uppe på Iwatoberget som ligger i samma område som Regiandogrottan där han skrev Fem ringars bok. Några av hans kvarlevor gavs till Mimasaka så att han kunde begravas (delvis) tillsammans  med sina föräldrar. Nio år senare restes ett monument i Kokura med en lovsång om Musashis liv av Miyamoto Iori. Detta monument kallades Kokura Hibun och är en viktig källa till historien om Musashi. Niten-ki 二天 記, en redogörelse om Musashi publicerades i Kumamoto år 1776 av Toyota Kagehide och baserades på minnen från hans farfar Toyota Masataka. Masataka var en andra generationens elev till Miyamoto Musashi.
 

Läror

Musashi har skapat och förfinat en tvåsvärds kenjutsustil som kallas ”Niten'ichi” (二天 一, "två himlar som en") eller ”Nitōichi” (二 刀 一, "två svärd som en") eller "Niten Ichi-ryu" (En buddhistisk text som hänvisar till de två himlarna som Buddhas två väktare). I denna teknik använder krigaren både ett långt svärd, och ett "följeslagande kort svärd" samtidigt, såsom en katana tillsammans med en wakizashi. De tvåhandsrörelser som tempeltrumslagare begagnade sig av kan ha inspirerat honom, även om det kan ha varit så att tekniken utvecklades genom Musashis stridserfarenhet. Juttetekniker lärde han sig av sin far - Jutte användes ofta i strid ihop med ett svärd; Jutten skulle parera och neutralisera en fiendes vapen medan svärdet hugg eller stack. Idag kallas Musashis svärdsstil ”Hyōhō Niten Ichi-ryu”.

Musashi var även en expert på att kasta vapen. Han kastade ofta sitt korta svärd, och Kenji Tokitsu anser att kastteknik för wakizashi var en av Niten Ichi Ryus hemliga tekniker.

Musashi ägnade många år av sitt liv till att studerat buddhism och stridskonster. Han var en skicklig konstnär, skulptör och kalligraf. Noteringar visar också att han hade arkitektoniska färdigheter. Dessutom verkar han ha haft en ganska enkel metod i att strida utan extra krusiduller eller estetiska överväganden. Detta berodde troligtvis på hans erfarenhet från de verkliga strider han deltagit i, men i hans senare liv följde Musashi den mer konstnärliga vägen av Bushidō. Han gjorde flera målningar inspirerade av Zen, kalligrafibilder och skulpterade i trä och metall. Även i Fem ringarnas bok betonar han att samurajen ska bemästra andra yrken utöver de militära. Det är viktigt att förstå att Musashis skrifter var mycket tvetydiga, och översättningarna av dem har gjort dem ännu mer oklara. Det är därför så många olika översättningar från ”Go Rin No Sho” kan hittas. För att få ytterligare inblick i Musashis principer och personlighet, kan man läsa hans andra verk, såsom ”Dokkodo” och ”Hyoho Shiji ni Kajo”.
 

Tidslinje

Följande tidslinje för Miyamoto Musashi är skriven i kronologisk ordning.

Filosofi

I Musashis sista bok, Fem ringars bok (五 輪 書 Go Rin no Sho), verkar Musashi ta en mycket filosofisk inställning till ”krigets hantverk”, ”Det finns fem sätt på vilka män passerar genom livet: Som gentlemän, krigare, bönder, hantverkare och köpmän”

Genom hela boken, antyder Musashi att krigarens väg, liksom betydelsen av en "Sann strateg" är någon som bemästrar flera andra konstformer än bara svärdet, som tedrickande (sado) , arbetande, skrivande och målande som Musashi praktiserade under hela sitt liv. Musashi hyllades som en extraordinär ”sumi-ekonstnär” som visas i de två målningarna: ”Törnskata uppflugen i ett dött träd” (Koboku Meigekizu, 枯木 鳴 鵙 図) och ”Vilda gäss i vassen” (Rozanzu, 魯山 図). I Fem ringars bok beskriver Musashi ingående buddhismens väg och vikten av hantverkare och förmän.

I jämförelse med krigare och soldater, noterar Musashi på vilket sätt hantverkare mår väl genom begivenheter som rivning av hus, en byggnads prakt, stilen på en byggnad, tradition och ursprung. Detta liknar de händelser som tillsynes får krigare och soldater att frodas, uppgång och fall av prefekturer, länder och andra liknande omständigheter där användandet av krigare är erforderlig. Liksom jämförelsen av ”Snickaren använder en översiktsplan av byggnaden, och på samma sätt är strategin en liknande plan för ett fälttåg”.
 

Strategi

Genom hela boken, Go Rin No Sho, framhäver Musashi idén om hur ”vägen för en strateg” (Heihō 兵法) liknas vid hur en snickare och hans verktyg är ömsesidigt ett med hantverkaren, t.ex. - En snickare kan inte göra någonting utan sina verktyg, och verktygen är inte till någon nytta utan en snickare. Detta jämför han med skicklighet och taktiska förmåga i strid.

Inledningsvis konstaterar Musashi om hela Kina och Japan, - Det finns många ”svärdskämpar” som vandrar runt och hävdar att de är strateger, men är i själva verket det inte - Denna kommentar grundas troligen på Musashis seger över Arima Kihei.

Tanken är att, genom att läsa hans skrifter, kan man bli en riktig strateg utifrån den förmåga och taktiska färdighet som Musashi själv lärde sig under sin livstid. Han menar att strategi och dygd är något som kan förvärvas genom kunskap om livet och vilka yrken som finns, för att kanske lära sig färdigheter och kunskaper av människor med hög kompetens inom sina respektive yrken.

Emellertid tycks Musashi ange att värdet av strategin verkar vara homogen. Han konstaterar att:

”Vårdare av Kashima Kantoris helgedomar i provinsen Hitachi mottog instruktioner från gudarna och formade skolor utifrån dessa anvisningar. De reser mellan olika provinser och instruerar människor i samma disciplin. Detta är den senaste innebörden av strategi”.

Liksom noteringar om att strategin är dömd att vattnas ur;

”Naturligtvis, män som studerar på detta sätt tror att de tränar kroppen och anden, men det är ett hinder för den sanna vägen och dess dåliga inflytande förblir evigt. Således kommer det sanna sättet av strategin bli dekadent och dö ut”.

Som en form, sägs strategi vara en av ”Tio förmågor och sju konststycken” som en krigare måste besitta, men Musashi håller inte med om att en person kan vinna någon strategisk fördel genom att endast vara begränsad till en viss stil. Det verkar särskilt passande när han medger: ”Jag övar många konstformer och förmågor –alla, utan lärare ” - Detta kanske är en av anledningarna att han var så en högt ansedd stridsman.

Musashis metafor för strategin ”knoppen och blomman”, som liknar den västerländska filosofin ”hönan eller ägget”, där ”knoppen” är eleven och ”blomman” är tekniken. Han slår fast att de flesta verkar vara mest bekymrade om sin teknik och dess glans. Musashi skriver: ”I denna typ av strategi, för både de som undervisar och de som lär, blir det fokus på briljera med sin konstform med färg och ljus. De försöker således påskynda blomningen av blomman”. I motsats till den faktiska harmonin mellan strategi och skicklighet.

För de som försöker uppnå att bli mästare i strategi, påpekar Musashi, ”…efterhand som en snickare blir allt skickligare med sina verktyg och kan utföra sitt hantverk med allt större skicklighet, så kan även krigaren eller strategen bli skickligare inom sitt område. Men likväl som en snickare behöver kunna använda sina verktyg enligt sin plan så måste en strateg kunna anpassa sin stil eller teknik till den strid han för närvarande är engagerad i”.

Denna beskrivning drar också paralleller mellan en soldats vapen och en snickares verktyg. Idén om ”rätt verktyg för rätt jobb” tycks vara underförstått i stora delar av boken ”Go Rin No Sho”. Musashi sätter också tankarna i rörelse när en han hävdar att när en snickare är skicklig nog i sitt arbete och utför göromålen som en expert, då kan snickaren bli en arbetsledare.

Även om det inte uttryckligen nämns, kan man utläsa att Musashi åskådliggör att när man har lärt de nödvändiga färdigheterna som krävs för ett visst hantverk, vare sig det är snickeri, jordbruk, konst eller strid och har möjlighet att tillämpa dem på varje given situation. Då kommer individen att vara erfaren nog att undervisa andra i sina förmågor och kunskaper, som en förman för hantverkare, eller som en general över en armé.

I boken beskriver Musashi idén om ”vapen inom strategin” liksom han hänvisar till makten hos en författare. Här kan det tyckas att den strategi som Musashi avser inte enbart uppehåller sig inom området för vapen och dueller, utan även själva sfären av krig och strid med många individer:

”Precis som en människa kan slå tio, så kan hundra män slå tusen och tusen kan slå tiotusen. I min strategi är en man samma som tiotusen, så denna strategi är den kompletta krigarens hantverk”.
 

Niten Ichi-Ryu

I boken nämner Musashi att användningen av två svärd är till fördel för de som brukar denna färdighet. Tanken att använda båda händerna till ett svärd är en tanke som Musashi ogillar eftersom det inte finns något ”flow” i rörelsen när man använder två händer – ”Om du håller ett svärd med båda händerna är det svårt att svinga det fritt åt vänster och höger, så min metod är att bära svärdet i en hand”. Han är inte heller förtjust i idén att använda ett svärd med två händer på hästryggen t.ex. vid ridning på instabil terräng, som till exempel träsk, risfält eller i folksamlingar.

För att kunna lära Niten Ichi-Ryu använder Musashi två långa svärd under träning, en i varje hand. ”Då kommer du att kunna övervinna det opraktiska i att använda ett svärd i båda händerna”. Motvilligt instämmer Musashi att det finns tillfällen då det långa svärdet måste användas med två händer ”men om skickligheten är tillräcklig ska det inte behövas”. Idén att använda två långa svärd är att du börjar med något som du är ovan vid och att du kommer att finna det svårt men så småningom anpassa dig efter mycket träning. Efter att ha använt två långa svärd och du har blivit skicklig nog, säger Musashi , då kommer behärskandet av ett långt svärd och ett ”följeslagande svärd”, troligen ett Wakizashi att öka betydligt. ”När du blir van vid att svinga det långa svärdet, kommer du att få kraften och förmågan att svinga svärdet med stor skicklighet”.

Kort sagt, kan man se i ett utdrag från ”Go Rin No Sho”, där den verkliga strategin bakom Niten Ichi-Ryu är att det inte finns någon riktig metod, system eller typ av vapen som är specifik för stilen Niten Ichi-Ryu:

”Du kan vinna med ett långt vapen och du också vinna med ett kort vapen. Med andra ord är mentaliteten för Ichi-skolan att vinna, oavsett vapen och storlek”.

Hanteringen av det långa svärdet är annorlunda än andra strategier eftersom det är mycket mer rättframt. I taktiken för långsvärd verkar det som Musashis ideal var, att genom att bemästra svärdsgreppet så kunde detta bli en plattform för att bemästra Niten Ichi-Ryu. Dessutom att kunna använda två långsvärd eller mer mästerligt, använda ett Wakizashi.
 

Religion

Under hela sitt liv separerade Musashi religion och stridskonst. Utdrag från Fem ringars bok visar en filosofi som tros ha följt med honom under hela hans liv:

”Det finns många vägar, konfucianism, buddhism, risplantering eller dans. Dessa ämnen påträffas inte i krigarens väg”.