Iaido

Iaidō (居合道) är en japansk modern budōart. Iaidō kan beskrivas som konsten att dra det japanska svärdet, katana. Iaidōns ursprungliga tekniker kom till för att användas i strid men har numera ersatts av andra intentioner. Man tränar Iaidō ensam mot tänkta motståndare enligt noga bestämda rörelsemönster. För de som tränar på avancerad nivå kan det snarare beskrivas som en slags meditation i rörelse för att öva upp sitt intuitiva handlande, för att bevara lugnet i stressade situationer, balans, harmoni med mycket fokus på koncentration. Iaidō kan översättas till "vägen till harmoni med nuet" eller "vägen till harmonisk närvaro". Karaktäristiskt för iaidō är att utövaren drar svärdet och hugger i samma rörelse. Detta kallas nuki-tsuke på japanska. Iaidōn utvecklades under den japanska senmedeltiden för att användas och fungera i strid och övningarna hade striden som huvudsyfte. Idag övar man i princip samma tekniker som då, dock utan en reell strid som mål. Man utövar Iaidō t ex av intresse för japanska traditioner, motion, eller själslig utveckling.

Historia

Ända sedan de första japanska svärden började smidas under 700-talet har man också tränat sig i konsten att använda dem i strid. Det skulle ta flera hundra år att forma de tekniker som än i dag är kända och fortfarande tränas. Svärdets lätt krökta form, och sättet man bar det på, vid sidan av kroppen, gjorde att det gick snabbt att dra vid ett plötsligt anfall.

Under 1400-talet började Izasa Ieano (飯篠 長威斎 家直 Iizasa Chōi-sai Ienao, c.1387–c.1488), grundare av svärdsskolan Tenshin Shōden Katori Shintō-ryū, utveckla ett system, där man direkt i draget av svärdet utdelade en attack eller utförde en parering. Dessa tekniker har sedan dess varit en del av många kända svärdsskolor. Några exempel på sådana som fortfarande finns bevarade är Kage-ryū, Shinkage-ryū, Hōki-ryū och Tatsumi-ryu Heihō. En annan känd skola från den tiden, som i huvudsak fokuserade på iaijutsu, var Shinmei Muso-ryū grundad av Hayasuizake Jinsuke Shigenobu (1546-1621). Flera av de yngre skolorna som är stora idag härstammar ifrån denna. Till exempel Musō Jikiden Eishin-ryū, Musō Shinden-ryū, Tamiya-ryu och Mugai-ryū. Många betraktar därför Hayasuizake Jinsuke Shigenobu som den, som verkligen banade väg för den moderna iaidon.

Utvecklingen under det senaste århundradet, och främst i och med utvecklingen av iaidō som en sport och idrott inom det japanska kendoförbundet, har inneburit att flera skolor förändrats och blivit mer eller mindre renodlade iaidōskolor. De tydligaste exemplet på sådana skolor är Musō Jikiden Eishin-ryū och Musō Shinden-ryū. Båda dessa är grenar av Hasegawa Eishin-ryū, vilken innehöll ett stort antal partekniker (kumitachi, 組太刀) både med kortsvärd (kodachi) och långsvärd (ōdachi). Tosa-linjen av skolan hade även assimilerat de två skolorna Itabashi-ryū bojutsu och Natsubara-ryū Yawara (jūjutsu) vilka tränades sida vid sida med övriga tekniker. Idag finns fortfarande ett fåtal grenar av skolorna som fortfarande håller liv i alla dessa tekniker, men det är mycket ovanligt.